(21 May 1814 - 1 June 1892) was a French painter and poet. Janmot was born in Lyon of Catholic parents who were deeply religious. He was extremely moved by the death of his brother in 1823 and his sister's in 1829. He became student at the Royal College of Lyon where he met Frederic Ozanam and other followers of his philosophy professor, Abbe Noirot. In 1831 he was admitted to the École des Beaux-Arts de Lyon and a year later, he won the highest honor, the Golden Laurel. In 1833, he came to Paris to take painting lessons from Victor Orsel and Jean-Auguste-Dominique Ingres. With other Lyon painters, he entered the Society of St. Vincent de Paul. In 1835, he went to Rome with Claudius Lavergne, Jean-Baptiste Frenet and other students and met Hippolyte Flandrin. After his come back to Lyon in 1836, Janmot would attract the attention of critics of the Salon de Paris in conducting large-scale paintings with religious inspiration such as The Resurrection of the son of the widow of Nain (1839) or Christ in Gethsemane (1840). After 1845, he attracted the interest of Charles Baudelaire with his painting Flower of the Fields that allowed him to access to the Salon of 1846. Theophile Gautier was impressed by his Portrait of Lacordaire (1846). But the failure of his Poem of the Soul at the Universal Exhibition of 1855 disappointed him. In December of that year he married Leonie Saint-Paulet, from a noble family in Carpentras. In 1856, Janmot obtained a commission to paint a fresco (since destroyed) representing the Last Supper for the church of St. Polycarp. Other orders followed, including the decoration of the dome of the Church of St. Francis de Sales and for the town hall that had been renovated by his friend the architect T. Desjardins. He was then appointed professor at the École des Beaux-Arts.   Related Paintings of Louis Janmot :. | Passage of the soul | Spring | Fatherly roof | The Angel and the Mother | Poem of the Soul Sunrays |
Related Artists:
MASTER of the Life of the Virgin
German Northern Renaissance Painter, active 1460-1480
carl kylberg
Carl Oscar Kylberg, född 23 september 1878 på Vasängen i Fridene församling, död 6 januari 1952 i Stockholm, svensk konstnär och representant för Göteborgskoloristerna. Carl Kylberg var son till kontorschef Gustaf Kylberg och friherrinnan Eleonora von Essen och storebror till konstnären Erik Kylberg. Hans fastrar och farbror var konstnärerna Regina Kylberg-Bobeck, Marina Kylberg och Hjalmar Kylberg. Farfadern Lars Wilhelm Kylberg var konstnär vid sidan av lantbruket på familjegodset Såtenäs i Västergötland. Kylberg studerade först vid tekniska skolan i Stockholm och i Berlin för att bli arkitekt men övergick till måleri omkring 1900. Han studerade under en tid vid Valand i Göteborg som elev till Carl Wilhelmson. Hans verk kännetecknas ofta av ett glödande oljemåleri med starka färger och han avbildade ofta landskap och figurkompositioner på ett avskalat man??r. Under senare delen av sitt konstnärskap skapade han en mängd religiösa motiv. Kring 1930-talet fick han sitt genombrott och han kom att ställa ut, förutom i Sverige även i Köpenhamn, Paris, London, Budapest och i USA men hans måleri var för många provocerande och 1938 gick regeringen in och stoppade ett köp av målningen Uppbrottet för Nationalmuseum i Stockholm. En av hans mest välkända målningar är Hemkomsten från 1938 som hänger på Göteborgs konstmuseum och som föreställer ett skepp i silhuett mot en nästan brinnande gul himmel och ett rödfärgat hav. Denna målning förevigades också 1978 på ett svenskt frimärke av valören 90 öre. Sedan 1980-talet har många av hans tavlor sålts för rekordpriser vid olika internationella konstauktioner.
Domingos Sequeira
Domingos Sequeira (1768-1837).